Vid 01:30 inatt klev jag innanför dörrarna på hemmaplan, efter 6 alldeles fantastiska dagar på Island. Hemresan gick via Kastrup och tåg till Hässleholm, där jag hade ställt en bil hos en av mina kollegor. Jag är rejält mosig idag, med en svullen hjärna som fortfarande går på högvarv för att bearbeta alla intryck. Vistelsen var verkligen helt underbar. Vi har hunnit med så många olika saker, alltifrån studiebesök till rekreation till kultur till naturupplevelser. För att inte tala om alla härliga människor vi har träffat. Jag får berätta lite mer i detalj framöver, men summa summarum kan jag säga att detta är ett land jag redan längtar efter att få upptäcka vidare någon dag.
När vi kom körandes med flygbussen in mot Reykjavik i måndags var vårt första intryck att det var en ganska liten stad. Stadskärnan består mest av låghus, varav många är äldre trähus. Att det ändå är en storstad med fyrfiliga motorvägar och mängder av nybyggen blev vi varse dagen efter, då vi tog bussen ut till den förort där skolan vi skulle besöka låg. Det är en expanderande stad med cirka 246.000 invånare, vilket är ungefär 65% av befolkningen i hela landet.
Vi landade i en rejäl hagelskur runt lunchtid i måndags, och sedan upplevde vi alla sorters väder utom snö under dagarna som kom. Islänningarna själva säger att vädret på Island är så oförutsägbart att om man inte gillar det, får man bara vänta fem minuter. Det händer att turister ger sig i väg på hajk i bergen i strålande sol och sedan blir överraskade av snöstorm en timme senare. Den frivilliga räddningpatrullen har alltid mycket att göra, och numera är det en rekommendation att man rapporterar sig till dem både före och efter längre vandringar i bergsområdena. Några sådana äventyr gav vi oss dock inte ut på den här gången. Det blev dock en dagstur med buss i fredags, som var så ljuvlig att den förtjänar ett eget inlägg en annan dag.
Med svenska mått mätt är allt extremt dyrt på Island. Vi hade dock turen att få både flygbiljetten och boendet betalt med projektpengar från Erasmus. Vi bodde på ett lägenhetshotell hyfsat centralt och hade möjlighet att handla och tillaga egen mat på rummen, vilket vi också gjorde alla frukostar och flera av kvällarna. Det var dock rejält dyrt i mataffärerna också. En fet plånbok är alltså att rekommendera för den som vill åka till Island. Det tar dessutom ett tag att vänja sig vid summorna som står på prislapparna. 1000 isländska kronor är ungefär 77 svenska, så man hickar till varje gång man ska betala något.
Transport med stadstrafiken var dock väldigt prisvärt. En biljett på stadsbussarna kostar bara cirka 8 kronor och är giltig i 75 minuter, så man kan åka på samma biljett om man byter buss. Via en app som heter Klappið kan även köpa biljetter med längre giltighetstid, men vi gjorde det lätt för oss och blippade bara våra vanliga betalkort när vi klev ombord. Med hjälp av Kartor-appen på iPhone eller Google Maps-appen var det extremt lätt att hitta rätt buss och rätt hållplats, och efter bara en dag rörde vi oss över staden som om vi vore lokalbor.
Kul fakta är att majoriteten av alla infödda islänningar mer eller mindre är släkt med varandra, om man tittar bakåt i tiden. I databasen Íslendigabók kan alla isländska medborgare knappa in sitt personnummer och snabbt få svar på hur nära släkt man är med någon. Den funktionen används frekvent av både unga och gamla, för det är ju ett snabbt och smart sätt att ta reda på om det är lönt att satsa på någon man har träffat, eller om det är så att man faktiskt är för nära släkt. Grundtanken verkar vara att det helst ska vara fem generationer eller mer som skiljer.
Ja, det här blev mest ett huller-om-buller-inlägg, men det är så min hjärna fungerar idag, hihi! Det blir alldeles säkert fler inlägg från Island framöver här på bloggen. Jag har mängder av bilder att gå igenom och redigera, men det tar jag tag i en annan dag. Nu tar jag kväller och stänger datorlocket för idag.
